I måndags upptäckte Viggo skogen för första gången. Jag har inte haft någon tid att ha ute honom långa stunder under helgen så jag tänkte att nu ska han få skutta av sig rejält. Han verkligen älskade skogen. Hans hängöron ställde sig upp och han hoppade meter långa och höga skutt i stället för sina vanliga små. Dess utom fick han smak för risen runt omkring honom på bilden så det mumsade han i sig i massor.

Igår var Viggo sitt vanliga jag, full med energi. Dock reagerade jag på att han blivit väldigt tjock om magen då jag lyfte honom. Jag tänkte att det var för att mamma matat honom med massor av lyxmat på dagarna när jag jobbar (morötter, äpplen och banan).

Men idag fick det sin förklaring. Mina planer för dagen var att se pll, bara mysa inne i mitt rum och klippa och borsta Viggo. Men när jag kommer till hans bur är det ingen Viggo som möter mig. I sin toalåda ligger han, helt reaktionslös. Jag tog in honom och gav han vatten och försökte få honom att skutta men han satt bara i hörnet och hängde med huvudet. Hans mage var uppsvälld och hård och han som i vanliga fall är ett matvrak saknade aptit. Efter att han suttit där i en timme konstaterar hela min familj att det där är inte likt honom. Så jag ringde veterinären i Luleå och hon bad mig köpa Minifom på apoteket. (flytande, precis samma som man ger till spädbarn med kolik). Jag och mamma for och handlade det och jag gav honom 15 droppar. Skulle det inte bli en drastisk förändring inom 2h skulle det bli akut till jouren i Gammelstan. 1h och 40 minuter gick och han låg bara där. Jag försökte få honom att röra sig för att få igång magen men han bara la sig ner. Jag sökte förbrilt runt på kaninsidor på facebook och frågade om råd. En tjej tipsade om plomonpure så jag for till ICA och köpte det. När jag sedan kommer hem igen sitter min pappa ute med honom på gräsmattan. Då hade allting släppt. Det var full fart på Viggo igen. Han bajsade och åt på alla blad han såg på gräsmattan. Precis så som min Viggo brukar vara i vanliga fall.

Jag älskar lyckliga slut. Och tack gode gud för minifom!! En stund där trodde jag att jag skulle förlora min ninis. Tack och lov så blev det inte så. Just nu ligger han i inneburen här inne och äter hö. Jag har gett honom några droppar till och nu hoppas vi på att han får sova gott och bajsa lika mycket som vanliga fall.